LAB - Lågaffektivt bemötande

Problemskapande beteende är ett beteende som skapar problem för personer i omgivningen. Problemskapande beteende kan också benämnas som utmanande beteende, beteendeproblem och utåtagerande.

Problemskapande beteende kan yttra sig på flera olika sätt exempelvis vägran, självskadande beteende, våld mot andra eller materiella ting, missbruk, att "stänga ner" och skrika.

Bärande principer i lågaffektivt bemötande
- Människor som kan uppföra sig gör det
- Fostrande metoder fungerar sämre
- Våra metoder måste bygga på att brukaren har kontrollen/får möjlighet att återta kontrollen
- Våra metoder måste ha som mål att öka tilliten till oss
- Ställ krav på ett sätt så att brukaren kan leva upp till dom
- Alla har rätt att säga nej
- Dämpa affekten
- Avled hellre än konfrontera

”Den som tar ansvar kan påverka”

Bernhard Weiner

Ansvarsprincipen
Vill vi ha en möjlighet att påverka, måste vi ta ansvar. Och det kan vara jättesvårt att göra. Då vi saknar en bra metod vill vi ofta försöka bli av med ansvaret. Vi kan prata om personen som problemet. Den är envis, bortskämd, anhöriga är problemet osv. Att lägga ansvaret på en annan innebär tyvärr att vi förlorar möjligheten att lyckas i vårt arbete.

När det går fel kan man se det på 2 olika sätt:
1. Man kan välja att se det som en konsekvens av att man agerat fel.
2. Eller man kan välja att se det som en konsekvens av att mottagaren är fel.

Tar man första ståndpunkten finns det stor chans att man agerar annorlunda dagen efter. Då kan det bli bättre. Det är det bra sättet.

Tar man den andra ståndpunkten finns det stor risk att man fortsätter på samma sätt. Då kanske det blir fel igen.

Och då händer det mest otroliga: Man blir bekräftat i att mottagaren är en besvärlig typ. Vilket inte innebär att man agerar bättre nästa gång. Efter ett antal konflikter kanske man konfronterar och läxar upp mottagaren. Mottagaren kommer troligtvis att skälla tillbaka eller kanske delar ut en smocka.

Vilket i sin tur bekräftar åsikten än mer. Det är mottagaren som är problemet.

Kontrollprincipen
Vi tror ibland att vi i svåra situationer måste ta kontrollen över en person. Det gör vi genom att bestämma över personen, öka kraven och ibland höja röstläget.
I våldssituationer används makt i form av fysiska begränsningar av rörelsefriheten.

Denna typ av metod ger inte ökad kontroll över personen bara graden av kaos hos den andre. Dessutom kan personal själv mista sin egen självkontroll i situationen.

Kontrollprincipen lyder: Man måste ha kontroll över sig själv om man ska kunna samarbeta med andra. Metoderna vi har måste säkerställa personens självkontroll. Detta genom att vi ser till att personen vi möter inte förlorar kontrollen, och om så ändå händer, hjälpa personen att återfå kontrollen.

Vad kan hjälpa?
- Låg känslointensitet
- Anpassad kravnivå
- Anpassa den fysiska miljön
- Ge utrymme
- Möjlighet till återhämtning
- Vem har/äger problemet?
- Ställ alltid frågan varför personen beter sig som den gör
- Gör alltid ”kan inte-vill inte”-analysen
- Skapa struktur och förutsägbarhet
- Gör ”händelseanalyser” i utvecklande syfte
- Glöm inte att prata med den enskilde kring det som har inträffat, hur göra annorlunda?

Lågaffektiv teknik

- Reagera behärskat
- Undvik ögonkontakt och beröring
- Respektera det personligautrymmet ”När du vill gå ett steg framåt ta då två steg tillbaka”
- Ställ dig inte mitt emot brukaren
- Undvik att markera dig
- Sätt dig och prata lugnt
- Ge dig / Undvik konfrontation och avled
- Byt personal
- Vänta/ ge tid/ stå kvar utan press/ bekräfta
- Ge alternativa utvägar/lösningar/ hanteringsstrategier
- Avled/ prata om något som personen tycker om, blir lugn av
- Backa ur situationen

Kravanpassning

Om krav ställs på rätt sätt och på rätt nivå ökar sannolikheten för att brukaren skall lyckas!

- Kan brukaren leva upp till kravet?
- Kan brukaren hålla isär delkrav?
- Kan brukaren leva upp till det just nu?

Vilka krav?

Ställa inte för många krav samtidigt. Uppdelning anpassade efter brukarens förutsättningar.

Anpassa krav efter brukarens dagsform.Vissa dagar är bättre, andra sämre. Vad brukaren klarade igår, kanske inte går imorgon.

Att kravanpassa
Struktur
Hjälpmedel för brukaren i syfte att kompensera. Visa på sammanhang, skapa förutsägbarhet och trygghet.

Vi-upplevelser
Att göra tillsammans kan förenkla och kompensera för bristande följsamhet.

Tid
Används i situationer som innebär skifte mellan aktiviteter.

Att få bli färdig
Aktiviteter med ett naturligt slut är lättast att lämna om man får göra klart.

Att få bli redo
På egna villkor.

Mutor och lön
För vissa extra svåra situationer för att skapa motivation. Rena cash.

Motiverande handlingar
För att klara av ett svårt skifte.

Motiverande stöd vid skiften
Att få använda ex. ett föremål vid transport.

Krav och påminnelser utan press
Genom att minska press kan självkontroll öka. Press personlig. Påminnelse är det inte.

Val
Val ger möjlighet till en utväg. Personal har struktur och personen får välja. Antalet val utifrån förmåga.

Vi måste trots allt ställa krav
För att kompensera vissa personers bristande förmåga att veta vad som är bra för dem. Men vi måste ta ansvar för kravsättningen.

Vi ställer därför krav som ska
- Ta bort fara
- Säkra omsorg och hygien
- Skapa självbestämmande

Alla har rätt att säga nej! Uppgiften är att ställa kravet på ett sätt som innebär att den andra säger ja.

Affektsmitta
Vi upplever andras känslor genom att de smittar av sig på oss själva.

•Lättare att vara glad med glada människor
•Man lugnas av lugna människor
•Också ilska smittar av sig…

Hur mycket det smittar varierar. En del klarar av att skärma av sig. Andra är helt i känslornas våld.